Nutritionspsykiatri
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, så levde 1 av 8 personer, eller 970 miljoner människor runt om i världen, med en psykisk sjukdom år 2019, där ångest och depression är vanligast. År 2020 ökade antalet människor som lever med ångest och depressiva besvär markant på grund av covid-19-pandemin. Initiala uppskattningar visar en ökning med 26 % respektive 28 % för ångest och allvarliga depressiva besvär på bara ett år.
Depression är en vanlig sjukdom över hela världen, med uppskattningsvis 3,8 % av befolkningen drabbad, inklusive 5,0 % bland vuxna och 5,7 % bland vuxna äldre än 60 år. Ungefär 280 miljoner människor i världen har depression. Depression kan göra att den drabbade lider mycket och fungerar dåligt på jobbet, i skolan och i familjen. I värsta fall kan depression leda till självmord. Över 700 000 människor dör på grund av självmord varje år. Självmord är den fjärde vanligaste dödsorsaken bland 15-29-åringar.
Jag har jobbat som läkare inom psykiatrin sedan år 2012 och har under den tiden fått erfara hur vården fungerar och inte fungerar. Vi har en sjukvård som oftast fångar upp och hjälper människor med svåra psykiska funktionsnedsättningar. Det finns inga blodprover för att diagnostisera psykisk sjukdom utan vi fångar upp och frågar patienterna om olika symtom som vi sedan väger samman och sätter en diagnos utifrån. Vi har en rad olika behandlingar som är bra och behövs i det akuta och när symtomen blivit uttalade.
Vi särskiljer ofta på symtom som talar för t.ex. depression och symtom som kommer från andra delar av kroppen trots att forskning visar att dessa hänger ihop. Allt eftersom vården blivit mer och mer specialiserad så har vi tappat helheten.
Om vi ser på kroppen och hjärnan som ett system i stället för som enskilda delar och där symtomen berättar för oss att någonting i kroppens system inte fungerar optimalt så kan vi också hitta andra och fler sätt att behandla och hjälpa människor som lider av psykisk ohälsa.
Tarm-hjärna-axeln
Hjärnan och tarmen har samma ursprung. Vårt centrala nervsystem, vår hjärna och ryggmärg, formas i fosterlivet av speciella celler som kallas neurallistceller. Dessa celler migrerar genom fostret och formar även det enteriska nervsystemet, ENS, i tarmen. ENS består av mellan 100 – 500 miljoner nervceller, vilket är den största samlingen av nervceller i kroppen. Det här är anledningen till att vi kallar tarmen för vår ”andra hjärna” och till att tarmen och hjärnan påverkar varandra genom den så kallade tarm-hjärna-axeln.
Vagusnerven, som också kallas ”den kringvandrande nerven”, utgår från hjärnstammen och sammanbinder tarmen med vårt centrala nervsystem. När vagusnerven når tarmen formar den små trådar runt hela tarmen. Den går också igenom tarmväggen och spelar därför en avgörande roll vad gäller matsmältning. Vagusnervens huvudfunktion är att försäkra att nervsignaler kan färdas fram och tillbaka mellan tarmen och hjärnan.
Bild: vagusnerven.
Basen för all kommunikation mellan hjärnan och tarmen är kemisk. Kemikalier som produceras i tarmen kan nå hjärnan och kemikalier som bildas i hjärnan kan nå tarmen. I hjärnan kommer dessa kemikalier, även kallade neurotransmittorer eller signalsubstanser, från de primära delarna av ditt nervsystem (med hjälp från det endokrina systemet).
De primära delarna innefattar
det centrala nervsystemet (som består av hjärnan och ryggmärgen),
det autonoma nervsystemet (ANS, som omfattar de sympatiska och parasympatiska systemen) och
hypotalamus-hypofys-binjureaxeln (HPA-axeln, som innefattar hypotalamus, hypofys och binjurar).
Det centrala nervsystemet producerar neurotransmittorer/signalsubstanser som noradrenalin, acetylkolin, serotonin och dopamin. Dessa ämnen är avgörande för att reglera vårt humör och för att vi ska kunna processa tankar och känslor. De släpps ut som en kemisk signal som påverkar faktorer som humör, motivation och ångest. Serotonin är en av de mest omtalade neurotransmittorerna i hjärnan på grund av dess roll vad gäller humör och känslor. 90 % av serotoninreceptorerna finns i tarmen och forskare tror att hjärnans serotoninbrist påverkas mycket av tarmens funktion.
Bild: nervsignaler som sker med hjälp av kemiska ämnen som kallas neurotransmittorer/signalsubstanser.
Vårt autonoma nervsystem, ANS, är ansvarigt för många livsviktiga funktioner där de flesta sker utan att du kan påverka det själv, som exempelvis att hjärtat slår, andningen och matsmältningen. ANS består av två delar, som fungerar som gas respektive broms. Det sympatiska nervsystemet är gaspedalen som aktiverar oss och det parasympatiska nervsystemet som är bromsen och möjliggör återhämtning. ANS kontrollerar en stressreaktion som kallas ”fly- eller fäkta-responsen” (fight or flight på engelska), även kallad ”kampflyktreaktionen” som är en livsviktig livräddande funktion som slås på när vi är rädda och/eller stressade. Fly- eller fäkta-responsen innebär att hjärnan och kroppen ställer in sig på att antingen kämpa / fäkta emot ett hot eller fly från det. Hjärnan skickar då signaler till den sympatiska delen av ANS som aktiveras, det påverkar hela kroppen. Det är en instinktiv reaktion som sänder en kaskad av hormoner och fysiologiska reaktioner genom kroppen. Bland annat utsöndras ämnen i blodet, till exempel socker, och stresshormoner som till exempel adrenalin, noradrenalin och kortisol. Under kampflyktreaktionen sparar kroppen inte på energi. Då kan i stället funktioner som matsmältning gå på sparlåga. När man är i fly- eller fäkta-läget kan man känna sig rädd eller fientlig/arg. Detta kan även uppstå i vardagliga situationer där det inte alls fungerar att fäkta/slåss eller fly. ANS kan inte skilja mellan fysiska hot, som till exempel ett farligt djur, eller ett socialt hot, som till exempel att vi har för mycket att göra på jobbet. ANS kan inte heller skilja på ett verkligt hot eller något man bara oroar sig för. Tarmen har en viktig roll gällande fly- eller fäkta-responsen, speciellt genom att reglera hormonerna adrenalin och noradrenalin.
Bild: autonoma nervsystemet, ANS, som innefattar de sympatiska och parasympatiska systemen.
Hypotalamus-hypofys-binjureaxeln, HPA-axeln, har en annan avgörande funktion vad gäller kroppens svar på stress och är ett viktigt hormonellt svarssystem på stress som inkluderar frisättning av stresshormoner som kallas glukokortikoider och i första hand kortisol. HPA-axelns effekter är normalt noggrant reglerade för att säkerställa att kroppen kan reagera snabbt på stressiga händelser och återgå till ett normalt tillstånd lika snabbt. Kortisol förstärker kroppens stresshantering och ger extra energi för att hantera svåra situationer. Vad gäller frisättningen av kortisol spelar tarmen en viktig roll. Det som avgör HPA-axelns aktivitet är genetik/ärftlighet, miljön i tidigt i livet och vår nuvarande livsstress. Förändringar i HPA-axelregleringen är förknippade med bland annat problematisk alkoholanvändning och beroende och har på liknande sätt hittats vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Bild: hypotalamus-hypofys-binjureaxeln, HPA-axeln, som innefattar hypotalamus, hypofys och binjurar.
I en frisk kropp ser alla dessa kemikalier till att tarm-hjärna-axeln fungerar som den ska. Men, som i alla känsliga system, kan saker gå fel. När kemisk över- och underproduktion stör kopplingen, kan balansen mellan tarm och hjärna rubbas. Nivåerna av viktiga kemikalier kan bli fel. Vilket i sin tur kan leda till humörsvängningar, påverkad koncentrationsförmåga och försämrat immunförsvar. Tarmens barriärfunktion försämras, och metaboliter och kemikalier som bör hållas borta från hjärnan når hjärnan och orsakar problem.
